Livet i Nepal

Som sagt, mina rubriker är inte så kreativa... Men nu är vi i Karlstad igen, vi kom i fredags!

 

Den första delen av resan gick jättebra. Precis som när vi åkte åt andra hållet (i oktober) så åkte vi bil mellan Tansen och staden Gorakhpur i Indien. Därifrån tog vi nattåget mot New Delhi. Den här gången hade vi en egen kupé med fyra sängar, det var rätt mysigt och vi sov gott. Jag hade väl vant mig tillbaka vid Asien nu, mer än när vi åkte till Nepal, då tyckte jag att nattåget var jättejobbigt i början. Kände mig mycket mer världsvan den här gången ;)

 

Vi kom fram till New Delhi ganska tidigt på morgonen. Det vi tänkt göra senare samma dag var att åka till staden Agra för att se Taj Mahal. Så pappa köpte biljetter till ett tåg som skulle gå dit några timmar senare. Eftersom vi hade så otroligt mycket packning (i alla fall jämfört med alla indier..) och eftersom vi ändå skulle tillbaka till New Delhi dagen efter, lämnade vi in de största väskorna till förvarings-rummet på tågstationen. Sen hade vi några timmar på oss innan tåget gick, så jag, mamma och Moa gick ut i staden och hittade ett café där vi åt lite och använde wifi:t. Trafiken i Indiens huvudstad är verkligen kaos, och övergångställen är inte vanliga (vet inte om jag sett något alls) och att gå över gatan är ganska läskigt, tycker jag i alla fall... Men vi överlevde, och kom tillbaka till stationen i tid. Tåget till Agra tog kanske tre timmar. Som jag nämt förut så är indiska tåg ganska annorlunda från svenska. Under den tiden som vi satt på tåget vet jag inte hur många försäljare som kom förbi- barn, unga killar, äldre kvinnor- och försökte sälja jordnötter, Taj Mahal-souvenirer, böcker, strumpor, mössor och allt möjligt annat. Flera stycken kom också förbi och tiggde om pengar, vissa med missformade kroppsdelar eller andra problem. I Sverige kan man ju ofta bara slappna av och vara "i sin egen bubbla", men det är inte lätt i Indien, eller i Nepal- speciellt inte som västerlänning. 

 

På tågstationen i Agra hittade vi en taxichaufför som körde oss till "Tourist Rest House" där vi skulle sova en natt. Pappa kallade det ett budget-ställe men jag tycker det var ganska fint och fräscht. Efter att vi fått våra rum, lämnat väskorna där och bytt om, åkte vi direkt till Taj Mahal som låg nära hotellet. Chauffören varnade oss- det är många som försöker luras; håll hårt i era saker, ta ingen guide och köp ingenting. Och på promenadsträckan som man fick gå från där bilarna stannade till själva Taj Mahal-komplexet, var det verkligen kaos. Överallt var det folk som frågade om vi ville ha en guide, åka rickshaw, köpa souvenirer osv. Flera stycken sprang till och med efter oss och tjatade, det var sorgligt att se hur desperata de var.

 

Att få se Taj Mahal var såå häftigt!! Man hade sett det på bilder och velat åka dit jättelänge, och nu var man verkligen där. Så vackert var det! 

 

När vi sovit en natt i Agra, och varit vid Taj Mahal två gånger, plus gått runt och kollat lite i staden, var det dags att ta tåget tillbaka till Delhi. Problemet var att tåget var sent. Vi stod och väntade på stationen medan förseningstiden gick från en halvtimme, till en timme, till en och en halv timme... Vi hade inte så stora marginaler, det tog ungefär tre timmar till New Delhi plus att vi var tvugna att hämta alla väskorna på tågstationen där. Och vi visste inte om tåget skulle bli ännu senare! Så pappa gick ut från tågstationen för att leta efter en bil som kunde köra oss till New Delhi. Efter en stund hittade han en man med en bil som var för liten för allt vårt baggage- men han sa att han kunde köra oss till ett annat ställe så vi kunde byta till en större bil. Så blev det. På det här "andra stället" väntade vi ganska länge innan den större bilen kom. Men till slut satt vi i den stora, fina bilen med allt bagage. Föraren verkade trevlig men när vi efter några timmar kom till Delhi märkte vi att det fanns några små problem... Han hade nämligen inte förstått vilken tågstation det var vi skulle till. Plötsligt upptäckte vi att vi var på väg mot en helt annan station som vi inte visste fanns. Nu blev det riktigt stressigt! Pappa förklarade att vi skulle till "New Delhi railway station". Tack och lov var det inte jättelångt därifrån och det gick snabbt och smidigt att hämta ut väskorna från förvaringen. Sen visade det sig att föraren inte hittade till flygplatsen... Vi var jättestressade och rädda att missa vårt flyg! Det skulle gå kvart över två, och vi tänkte som sagt att vi behövde vara på flygplatsen vid tolv, men när vi satt i bilen sa mamma och pappa till varandra att halv ett borde väl räcka... Men chauffören frågade några olika om vägen till flygplatsen, och strax innan tolv kom vi fram! Och hann alltså med flyget. Det var verkligen en stor lättnad!!

 

Vi mellanlandade i Wien och München. I Wien hade vi bara tre kvart på oss mellan flygen och när kvinnan i Security sa till oss att öppna flera av våra väskor blev vi IGEN rädda att missa flyget. "Om jag inte gör det här förlorar jag mitt jobb", sa security-kvinnan till oss när vi sa att vårt flyg skulle gå snart. Det var stressigt, men vi sprang till vår "gate" och hann med det planet också :)

 

När vi landade i Stockholm var det fullt med snö, det var så fint!! Men kallt... Vi kom ju från Indien där vi gissade att det var omkring 30 grader. Jag gillar inte vintern så mycket, speciellt inte när det är riktigt kallt, men nu när det inte varit mycket lägre än 0 grader så är det ändå okej. Och det är ju så vackert när det snöar!!

 

Att vara tillbaka i Karlstad känns bra. Vi har börjat skolan nu och det har varit kul att träffa kompisar igen och gå i skolan "som vanligt" och inte behöva jobba själv, utan klasskompisar och lärare i närheten. Det är nog inte många som längtat efter att få börja skolan igen, men det har jag verkligen gjort! Det är efter att man har varit utan någonting som man lär sig att uppskatta det och inte ta det för givet.

 

Det är många saker i Sverige som jag uppskattar nu. Till exempel att det är så varmt inomhus och till och med på bussarna, trots att det är så kallt ute. Det var det ju inte i Nepal, men på natten kunde det ändå bli neråt 7-8 grader och utan värme inomhus så blir det rätt kallt på kvällarna. Varma duschar är jag också tacksam för, och dricksvatten i kranarna, jättesnabbt internet och ström 24 timmar om dygnet. Man ska inte ta någonting för givet...

 

Här kommer bilderna. Jag vet om att kameran på min mobil inte är särskilt bra alls... Nån gång kanske jag får lägga ut några av Moas bilder- hon har tagit jättemånga fina med sin kamera. Men jag hoppas att ni har stått ut med mina bilder trots dålig kvalité. Man ser ju i alla fall vad de föreställer ;)