Jag tror att jag äntligen har börjat fatta hur snart vi faktiskt åker. Och jag har insett hur mycket som jag har nu & tar för givet som jag (antagligen) inte kommer ha resten av det här året. De flesta av mina vänner i närheten, släktingar i samma land åtminstone, bil, ett uppvärmt hus, obegränsade glutenfria produkter, Arlas mjölk, Bregott, svenskt godis med mera. Jag var van vid det livet för tre år sen, men det är jag inte längre. Det kommer nog bli svårt i början, och på två och en halv månad hinner jag inte vänja sig så mycket vid Nepals enkelhet som jag skulle vilja.
Men jag längtar, såklart. Jag lyssnar på nepalesisk musik, övar på skrivspråket och tittar på filmer och bilder. Att vi är där om en vecka känns underbart och samtidigt fortfarande overkligt...
Det är fortfarande lite oklart hur vi åker sista biten, från New Delhi till Tansen. Trots vad jag skrev i förra inlägget så är gränsen fortfarande stängd, tydligen. Men vi hoppas att det löser sig. Annars har vi ju Indien-visum så vi kanske stannar där i ett halvår i stället... ;)
Just det, jag kanske ska berätta lite om vad vi ska göra under de här 10 veckorna. Vi ska vara ungefär hälften av tiden i Pokhara, turistorten, och resten av tiden i Tansen där vi bodde (plus några dagar i Kathmandu). Mamma ska fortsätta jobba med sin kurs för barnsjuksköterskor som hon utvecklade när vi bodde där. Sedan ska både hon och pappa jobba i en by utanför Pokhara som drabbats hårt av jordbävningen. Exakt vad deras uppgifter är vet de inte än, men de ska jobba för en organisation som heter ACN, om ni vill läsa om det så finns deras hemsida på http://acn.org.np/ (hur man gör så att man kan klicka direkt på länken är fortfarande ett mysterium för mig...). Jag (och Moa & John) ska antagligen mest göra skolarbete (vi får med oss hemifrån och kommer maila färdiga uppgifter till våra lärare) men förhoppningsvis kan vi också få göra skillnad på något sätt!
Det var allt jag hade att skriva för idag, men det blir mer så småningom :)
Fyra dagar tills vi åker till Stockholm. Packningen har börjat och likaså det välbekanta kaoset. Kläder och grejer på golvet, resväskor överallt, strykbrädan i köket plus massa mat som vi måste äta upp eller ge bort till någon lyckligt lottad (hrm. hittade t ex ett paket mandelmassa som gick ut för bara 8 månader sen).
Kommentera