Ja, i fredags åkte vi alltså till Shrinatkot igen. Fast vi var inte i samma del som för tre veckor sen. Shrinatkot är uppdelat i olika områden som kallas ”wards”, och förra gången var vi i ward 3 medan vi den här gången tillbringade nästan två dygn i ward 9. Vi fick bo i en skola och det var inte riktigt lika mysigt som sist, när vi bodde hemma hos en familj. Några av barnen som bodde i närheten var väldigt intresserade av oss och höll på att försöka öppna dörren och kika in. Det var lite irriterande, men det är så det kan vara att komma som utlänning och man vänjer sig, även om det kan vara jobbigt. 

Måltiderna åt vi i en liten ”restaurang” (=en liten lokal med ett bord och två bänkar, där man kunde få daalbhat) en bit bort från skolan. Det var gott som alltid, men precis som sist så fick man då och då gruskorn som knastrade mellan tänderna och gjorde att det inte var lika lätt att njuta av maten... 

Dagen efter vi kom, alltså vår enda hela dag i byn, var det undervisning och aktiviteter för framför allt barn upp till 10-årsåldern och deras mammor. Mamma och Kristin undervisade om kost och hälsa, sen bildade barnen en lång kö för att få två godisbitar och antingen tvål, en tandborste, tandkräm, en liten handduk eller ett par strumpor. Det är sådana saker som många inte har och de verkade bli glada. Senare såg vi en av de små flickorna som gick runt med sina alldeles för stora strumpor i dammet på vägen... :)

När tandborstarna och allt det andra blivit utdelat fick barnen också var sitt paket kex och ett ägg. (Eftersom de precis fått undervisning om att äta nyttig mat var det ju bra att de inte bara fick kex… ;) Sen gick många hem (vilket nog var rätt bra, för det var typ 150 barn och om alla hade varit kvar hade det antagligen blivit kaos) men en hel del stannade kvar och lekte ”svansen på elefanten” och fick blommor och djur målade med ansiktsfärger på sina händer av mig, Moa och Kristin. (Det var Kristin som stod för djuren. Jag och Moa kände oss inte så säkra på det området…) 

När alla gått hem gick vi på en liten promenad och hälsade på folk. Precis som i förra delen av Shrinatkot så hade många hus rasat och de flesta bodde i plåtskjul. Nu har det blivit kallare (vet dock inte hur många grader) och det kan inte vara kul att på i ett litet plåthus då!

Nästa förmiddag, innan vi åkte, hälsade vi på i skolan- vi fick vara med på klass 9 och 10’s engelska-lektioner. Pappa, Kristin, jag och Moa fick hålla i en diskussion för eleverna. Det var lite pinsamt men ändå rätt roligt.

Och nu har vi två dagar kvar här i Pokhara, sen åker vi till Tansen igen. Det blir tråkigt att lämna allt här men kul att komma tillbaka till Tansen!! 

Bilder från byn:

Vi fick snygga blå ACN-västar som vi hade på oss under lördagens program. Det fanns bara en storlek så Johns var lite för stor ;)

 
 
Kristin undervisar om vilken sorters mat som är nyttig.
 
Ett rasat hus...
 
...och ett av plåtskjulen.
 
Så dålig bild, men såhär sov vi.
 
Tror inte jag har lagt upp en bild på daalbhat förut, så här kommer en! Just den här fick jag på ett matställe där vi stannade på väg tillbaka från Shrinatkot. Det var en ovanligt liten portion!! Man brukar få motsvarande två "svenska" portioner ungefär. Nepaleser äter ju inte lika ofta som vi gör i Sverige, och många jobbar hårdare, så då måste man äta ordentligt :)
 

1 kommentarer

Siv

20 Dec 2015 14:41

Sååå roligt att trots avståndet få "följa med" på din spännande resa.
PS. Kan du ge Pernilla 45 kramar ida - jag kommer inte fram till Nepal varken på tel eller SKYPE. DS.
PPS. maila mig hur stora fötter JOHN har DDS.
kram mormor

Kommentera

Publiceras ej