Från min födelsestund är mitt liv i din hand, alltsedan jag blev till har du varit min Gud. (Ps 22:11)
 
Det här inlägget kommer handla om min kristna tro. Varför jag tror på Jesus. Många som läser det här delar min tro, det här inlägget är kanske särskilt till er som inte gör det men vill veta vilka anledningar jag har att tro.
 
Jag vill börja med att säga att jag har varit med om olika saker som stärkt min tro, men det är inte anledningen till att jag tror- jag trodde långt innan jag fick vara med om det. Jag vet att vissa vill ha något sånt att bygga sin tro på, kanske vill man se något "övernaturligt" hända, men det är inte säkert att man kan få det- man kanske måste ta ett beslut först. En av mina konfaledare sa: "Jag tror inte på Gud för att jag får vara med om häftiga grejer, jag får vara med om häftiga grejer för att jag tror på Gud".
 
Något som jag nästan skulle räcka för att få mig att tro att det finns en Gud, är vi människor. Hur otroligt komplicerade vi är. Vår hjärna, vårt hjärta, våra nerver, alla system som finns i kroppen. Att det finns en tanke med till och med detaljer som våra ögonbryn och ögonfransar. Hur skulle slumpen kunna "skapa" våra otroliga kroppar? Och vi människor är inte bara kroppar, vi har idéer och tankar, fantasi, vi kan måla, skriva, skapa musik, vi har känslor, vi kan älska andra människor och ta hand om varandra. För mig är det ganska självklart att Någon har skapat oss med en tanke och ett syfte.
 
Naturen kan jag också bli fascinerad av. Tänk på alla träd, alla djur, fåglar, fjärilar, vackra blommor, grönt gräs, frisk luft, glittrande hav... Är det också slump? Det är omöjligt för mig att tro.
 
Rymden. En stjärnhimmel en mörk natt. Oändligheten. Att universum är så galet stort! Någon måste ha funnits innan vår värld blev till. Jag tror i alla fall det. Och jorden, dess perfekta läge, precis lagom nära solen. Att det finns vatten och syre, en atmosfär, dragningskraften, att vi kan leva här. Hur sannolikt är det? En engelsk astronom hävdade att sannolikheten att livet skulle uppstått av sig självt är ungefär som att en tornado skulle svepa genom en skrothög och bilda ett flygplan.
 
Ett argument som jag inte hört så ofta med som jag tycker är väldigt bra handlar om Jesu lärjungar. Man har vad jag har förstått ganska bra information om deras liv när Jesus inte längre fanns på jorden. Det var lärjungarna som levde närmast Jesus, följde honom och såg honom på nära håll. Efter hans död och uppståndelse, om vi utgår från att Jesus faktiskt uppstod, utstod de fängelse, tortyr och förnedring för Jesus skull, för att de spred hand budskap. Många blev till och med martyrer! De var alltså övertygade om att Jesus var Guds son och hade uppstått från de döda. Och det känns som att de hade goda skäl till att tro det.
 
Som avslutning vill jag be er tänka på hur många människor som inte växer upp i ett kristet hem men börjar tro senare i livet. Båda mina föräldrar, till exempel. Många andra religioner "föds" man in i och man vågar kanske inte lämna den pga tradition, vad släkten ska tycka osv.
 
Hoppas att ni fått något att fundera över. Jag vill så gärna att fler ska upptäcka den Gud som jag har trott på så länge jag kan minnas. Jag har svårt att föreställa mig hur mitt liv skulle se ut utan Honom!

1 kommentarer

Yolo swag

30 Dec 2015 08:42

Bästa jag läst. Tvivlade och nu ba bam så e jag 100% igen. Tack ida 🙌🏽

Svar: Åh vad glad jag blir!! Så kul att få höra att texten kunde vara till hjälp. Kram! <3
Ida Ardeby

Kommentera

Publiceras ej