Idag är det precis åtta år sen vi flyttade till Nepal! Så då måste jag ju bara uppdatera bloggen. Tänkte skriva lite kort om hur det var, då för så många år sen...
Jag var ju alltså åtta år när vi flyttade, gick i 2:an, så jag minns en del från den tiden. Och så har jag mina dagöcker :) Att flytta till Nepal tyckte jag mest var spännande och inte jättesorgligt. Men då förstod jag ju inte riktigt hur länge vi faktiskt skulle bo där (vilket nog var bra!)- tre eller fyra år, sa vi, och när vi flyttade tillbaka så tänkte jag väl att det skulle bli ungefär som förut, med samma kompisar och så. Jag visste ju inte att vi inte skulle flytta tillbaka till Sverige förrän nästan fem år senare, och att jag då skulle börja i en ny skola, få nya vänner och vara tvungen att "börja om" på många sätt.
Vad jag hade för förväntningar på Nepal vet jag inte riktigt. Vi hade ju fått se bilder, så jag hade i alla fall en liten aning om hur det skulle bli. Men det var mycket som skulle förvåna mig!
Den 18 februari 2008 var den stora dagen som vi föberett oss för så länge. Såhär skrev jag i min dagbok:
"När ska ni åka till Nepal då?" "Om fem månader." Neej, IDAG! Det är verkligen otroligt!
Resan hade alltid varit i framtiden, men nu var det plötsligt IDAG vi skulle åka.
Den 19:e kom vi fram till vårt nya hemland. De första intrycken som jag skrev om i min dagbok var hur kallt det var inomhus, och att det var planerade strömavbrott så att man fick gå runt med pannlampor. Redan på flygplatsen blev jag och Moa också nypta i kinderna av två nepaleser som undrade om vi gillade Nepal (lite svårt att svara på kanske när man fortfarande inte varit utanför flygplatsen...).
Den första hela dagen i Nepal gick vi ut i Katmandu och handlade, och då blev det många starka intryck. Två av sakerna jag reagerade på var alla avgaser och att det var så många som gick runt och tiggde. Jag upptäckte många kontraster mellan Sverige och Nepal!
Hittade två bilder från den första tiden på mamma och pappas blogg. Vilka små skruttar vi var...
Och här sitter jag nu, åtta år senare... Trots att det inte alltid var roligt att bo i Nepal, och trots att det verkligen inte var lätt att flytta tillbaka till Sverige igen, så är jag otroligt glad och tacksam för att vi fick göra det här som familj. Tiden i Nepal har gett mig så mycket!
