15 Nov

17:41
Twitter Facebook

Hur har det gått?

3kommentarer
I somras skrev jag ett inlägg med rubriken "Nepalresan i höst". Det handlade om att jag vill försöka vara så nepalesisk som möjligt under de här veckorna (hur nepalesisk man kan bli när man bott ungefär 12 år av 16 i Sverige kan ju diskuteras, men det skadar inte att försöka... :). Jag satte upp fem "mål" eller vad man ska säga. Ni som läst det inlägget kanske undrar hur det har gått än så länge? Här kommer en liten uppdatering, punkt för punkt. Vill ni läsa alla punkterna i detalj kan ni ju leta upp inlägget från augusti, kategorin "Nepalresan 2015".

1. "Jag ska nästan bara ha nepalesiska kläder." Det har väl gått sådär, den första veckan hade jag bara en "kurta suruval" som det heter (vardagskläderna bestående av tunika, byxor och sjal, se bilderna i slutet). Men nu har jag fått en till (det är den lila som jag har på två av bilderna) och jag har fått låna mammas "maxi", hemmaklänning. Det är den röda klänningen som jag har på en av bilderna. Från sidan ser jag ut som en gravid elefant men ni får se den framifrån. Jag ska sy upp två kurta suruvals till och en egen maxi, men tråkigt nog så har vi inte lämnat in dem till nån skräddare än.

Jag gillar de nepalesiska kläderna, även om de kan vara lite opraktiska ibland. Framför allt sjalen. Sjalen alltså. Blandade känslor... Det skulle kännas konstigt att gå ut bland folk utan den (nepaleser gör nästan aldrig det, sjalen är jätteviktig!) och jag tycker det är snyggast med sjal till, men man kan bli riktigt irriterad på den. Det finns ju massa olika sätt att ha den på, men vilket sätt man än väljer är det aldrig riktigt bekvämt. Antingen åker den ner så man måste fixa till den typ tio gånger i minuten, eller så kvävs man av den. Och den är i vägen hela tiden! Men ibland är den ju användbar också, man kan till exempel använda den som handduk om det inte finns någon på toaletten ;)

2. "Jag ska prata mycket nepali och undvika engelska även om de jag pratar med förstår det." Det har väl också gått sådär, jag brukar inte direkt gå fram till folk och prata (hm, borde kanske bli bättre på det...) och de flesta frågor man får kräver inte så långa svar. När jag väl ska säga något ordentligt så brukar jag antingen få hjärnsläpp eller så pratar jag på med svensk brytning och förskräcklig grammatik. Men oftast verkar folk fatta vad jag säger i alla fall och det är ju det viktigaste!

Att läsa nepali och förstå talat språk (nu lät det som något av Skolverkets kunskapskrav...) skrev jag inget om, men det försöker jag också öva på. Att läsa går faktiskt rätt bra, men det går väldigt långsamt. Det är så ovant- man brukar ju kunna läsa allt runtomkring sig utan problem, text på skyltar, mjölkpaket och i böcker, men det ska man inte ta för givet. Jag har insett hur svårt det måste vara för alla som flyttar till Sverige från andra länder, hur handikappad man känner sig när man inte förstår varken talat språk eller skriftspråk.

Hur som helst. Igår var jag, mamma och pappa på gudstänst i en lokal församling och då fick jag möjlighet att öva mig på både att läsa och lyssna, eftersom allt var på nepali. Lovsångerna var svåra att hänga med i, jag läser alldeles för långsamt för att kunna följa med i texten. Predikan förstod jag inte heller mycket av. Men det var i alla fall härligt att få uppleva gudstjänsten, och man måste ju "utsätta sig" för språket om man vill lära sig.

3. "Jag ska inte äta en massa bortskämd-turist-mat-och-sötsaker." I Tansen gick det rätt bra eftersom det inte finns så mycket lyx-produkter där. Dock var det frestande att köpa en chokladkaka som såg väldigt god ut, tillverkad i Malaysia om jag minns rätt. Det kändes lite för lyxigt. Indisk choklad går bra men inte malaysisk. Fast i jul får jag äta vilket godis som helst, har jag bestämt. Längtar....

Här i Pokhara har jag varit frestad att bryta mot den här punkten några fler gånger. När de andra äter Happy Cow-ost till exempel. Men det finns också bra produkter här som jag får äta, till exempel mjölk som man köper i påse och kokar upp för att bakterierna ska försvinna, och smör tillverkat här i Pokhara. Båda de är faktiskt goda- inte som i Sverige direkt men ändå helt okej.

4. "Jag ska göra mitt bästa för att inte packa så mycket." Det gick väl ganska bra, för det känns som jag har för lite kläder med mig, haha... Men det blev ju en del packning ändå. Fast tio veckor, det är ganska länge... Jag tycker faktiskt att jag har lyckats rätt bra med den här punkten.

5. "Jag ska inte vara så mycket på mobilen." Ojdå nu känns det inte alls bra.... (varför tog jag den här punkten sist!? Vill ju avsluta positivt....) Jag erkänner att det inte har gått så jättebra. Men man måste ju få ha kontakt med alla där hemma. Och eftersom det inte finns wifi på så många ställen + det försvinner i huset när strömmen går, så har jag väl egentligen använt det mindre än i Sverige. Men... jag får väl jobba på det. Kanske.

Här kommer lite bilder på nepalesiska kläder :)

Moa i sin nya sari, som man ofta har på fester och bröllop.

Nepalresan 2015
Kommentera

3 kommentarer

Magnus

19 Nov 2015 23:14

Starkt jobbat Ida! Ja förutom det där med mobilen då, du får väl ta en fastedag i veckan. Gravid elefant, tror inte det. Ni är fina i era nepalesiska kläder, betydligt coolare än i de tråkiga och färglösa västerländska :)

Svar: Haha tack! Vi har faktiskt söndag som fastedag, så det är ju i alla fall något :) Ja, visst är nepalesiska kläder fina!
Ida Ardeby

Siv

01 Dec 2015 15:16

Så vacker töser i vackra jul? kläder :)

Svar: Tack!! Ja de är ju lite juliga :) Moa ska nog ha sin sari på jul i alla fall!
Ida Ardeby

Mormor

08 Dec 2015 21:59

O vad ska Du ha på Dig ???

Svar: Vet inte än :)
Ida Ardeby

Kommentera

Publiceras ej