Livet i Nepal

Nu är vi i Katmandu, sista kvällen. Vi kom hit i fredags och imorgon åker vi vidare till Shrinatkot igen, så det blir en vecka här. Vi bodde fyra nätter i en liten lägenhet (två sovrum, vardagsrum och kök), sen flyttade vi till Goshen Guesthouse där vi snart ska sova den tredje och sista natten. Det var här vi bodde de 6 första veckorna i Nepal (februari-april 2008) så vi har mycket minnen härifrån! Att det snart var åtta år sedan vi flyttade hit känns overkligt… Men samtidigt har det ju hänt väldigt mycket under den tiden.

 

Jag och Moa har pluggat mycket den här veckan, eftersom vi har gjort så mycket annat (träffat vänner, vandrat, varit i Shrinatkot mm) har det varit lite stressigt med allt skolarbete vi haft kvar. Men nu har vi jobbat på så det känns ok (igår pluggade jag tills halv tolv på natten ungefär). Men vi har gjort lite annat också, i söndags var vi till exempel på en julmarknad på ett jättefint hotell här i Kathmandu. Det kändes SÅ konstigt att gå in där och mötas av julmusik, pyntade granar, ljusslingor i träden och MASSA ”bideshis”, utlänningar. Ute på stan påminns man inte ofta om att det är december, det är inte direkt som i Sverige med allt julpynt och reklam överallt. Dessutom tror jag aldrig att jag sett så många västerlänningar samlade på ett ställe förut! Hur som helst så var det jättemysigt, vi gick runt där och shoppade och träffade också gamla missionärs-kompisar som bott här i 10-15 år. Det kändes så konstigt att de fortfarande bor kvar, och att livet för dem förändrats så lite på tre år, jämfört med för oss.

 

Nu är det bara en månad tills vi är tillbaka i Sverige igen. Eller, det är väl ganska lång tid egentligen men jag tror det kommer gå fort! Det kommer vara jättekul att komma tillbaka och träffa alla igen, men just nu känner jag att jag vill vara kvar i Nepal längre… Vi vet ju inte när vi kommer tillbaka nästa gång och jag har insett ännu mer hur mycket jag älskar det här landet. Men jag är ju verkligen nöjd med min svenska vardag också och är tacksam att vi ändå kunnat vara i Nepal så länge. Och det är ju fortfarande ett tag tills vi åker :)

 

En sak som jag påmints om under de här veckorna är hur otroligt enkelt och smidigt det är att leva i Sverige jämfört med här. Att man har egen bil (och det är inte bränslebrist så att bensinen måste köpas svart), att bussarna går enligt tidtabeller (och oftast är i tid) och att vägarna är så jämna och fina. Att affärerna har bestämda öppettider som man enkelt kan kolla upp, att man inte behöver pruta ner några priser och att kassörskorna på Hemköp är så effektiva. Att man kan både laga mat och ta en varm dusch utan att oroa sig för att gasolen tar slut, att man alltid har ström i eluttagen och att man oftast har snabbt och fungerande internet. Det var bara några exempel… Så mycket som vi tar för givet och glömmer bort att vara tacksamma för. Men även om jag kan längta efter till exempel en varm dusch utan dåligt samvete, eller att kunna ladda mobilen när som helst, så vet jag inte om jag tycker att vår livsstil i Sverige är särskilt bra. För oss själva, för andra människor i världen och för miljön. Vi använder ju så otroligt mycket energi, köper så mycket grejer, slänger så mycket mat... Vi utnyttjar människor i u-länder för att få bättre priser. Och dessutom är det ju, som pappa brukar säga, ”karaktärsdanande” att leva i Nepal. Man får öva på till exempel tålamod, flexibilitet och uthållighet. Ofta bli saker inte som man tänkt sig, men det får man bara acceptera- släppa kontrollen och ta saker som de kommer.

 

Det var lite tankar från Katmandu :) Imorgon bitti åker vi alltså till Shrinatkot, fast inte till samma del som vi var i sist utan en bit därifrån. Vi ska sova där i två nätter den här gången. Vet verkligen inte mycket om vad vi ska göra där, det blir spännande!